2007-10-12

Stekta sparvar med miljonprogammet

Det är inte ofta det flyger stekta sparvar, men miljonprogrammets förnyelse kan vara en sådan. Å andra sidan har vi sett tidigare att våra styrande sällan missar en chans att missa en chans.

Miljonprogrammets byggnader är snabbt på väg mot en punkt där man måste ta ställning till deras fortbestånd. Deras tillkomst har kritiserats, delvis rättmätigt, men det innebar ett stort samhällsengagemang att bli av med en gammal bebyggelse som var undermålig ifråga om yta och hygien. Och deras tillkomst var en mäktig drivkraft för byggnadsindustrin och samhällsekonomin. Bristen på kvalitet låg snarare på ett estetiskt och socialt plan än på det tekniska. Men de tillkom också i en tid när energin inte var, eller åtminstone upplevdes som, ett problem.

Början till något nytt
Paradoxalt nog kan miljonprogrammets byggnader på nytt bli en drivkraft till utveckling. Deras förnyelse kan användas både till utveckling av teknik och kunskap i vårt eget land och på detta sätt kunna användas som 'skyltfönster' för svenskt kunnande och svenska företag. Men det lär inte ske utan samhällsengagemang och det är kanske där det brister denna gång? Våra ministrar (både i sittande och föregående regering) har tagit en väldigt passiv inställning till att ingripa aktivt.
Man är så till den grad rädd för påverkan att man valt att inte ens uppfylla de direktiv som EU ställt på byggnadsåtgärder! Byggnadsdeklarationernas värde ligger i att man ger förslag till åtgärder och inte i att man sätter en lapp i trappuppgången! När bilägare jämför hur mycket deras bilar drar brukar de inte stanna vid att konstatera hur många liter per mil deras fordon drar utan fortsätter med att förklara orsakerna till skillnaden. Varför skall man inte göra samma sak med byggnader?

Kan spara mycket
Och nu sitter vi med ett byggnadsbestånd som, har det visat sig i några verkliga fall, kan gå från energislukare till passivhus om det görs en genomgripande förbättring. I Brogården i Alingsås mer än halverade man energianvändningen, från 216 till 92 kWh/kvm. Man gjorde dessutom noggranna studier av de boendes synpunkter på sitt boende för att inte hamna i 60-talsfällan med utarmning av den sociala miljön. Om dessa erfarenheter skalades upp till hela Sverige skulle man kunna spara 36 av 61 TWh i 400 000 bostäder!
Men dessa erfarenheter är inte normgivande. Det finns andra av samma karaktär och det finns många olika tekniska lösningar har det visat sig. Det mest signifikanta draget tycks vara att man bestämmer sig för att verkligen pröva möjligheterna, att inte 'fega ur'. Skälet för att verkligen ta chansen är uppenbart. Bara tanken på att, när byggnadsställningen tas ner, konstatera att man kunde gjort annorlunda och bättre, och behöva säga som i Lorry: 'Tänkte inte på det', är genant.

Dåligt med kunskapen
Visst är det främst fastighetsägarnas ansvar att utnyttja dessa tillfällen, men behovet av ett samhällsengagemang uppifrån kanske är större nu än på 60-talet! Privatisering och utförsäljning av hyreshus innebär att kunskapen i beställarledet är lägre än någonsin. Det är då både byggnadsdeklarationernas åtgärdslistor och t.ex. teknikupphandlingar behövs för att visa HUR man gör.

Hans Nilsson

Föreningen Sveriges Energirådgivare


Tillbaka

På gång i föreningen

2017-06-15
Hur nära noll blir Nära noll? 21 juni seminarium
Läs mer

2017-05-23
Effektiv ventilation – seminarium 29 maj
Läs mer

2017-05-12
GrowSmarter på årsmötet i Årsta
Läs mer

Vill du få mail då sidan uppdateras

Nyheter om energieffektivisering


2017-03-28
Hur funkar livscykelanalys, LCA?
Läs mer

2017-03-28
Mer stöd till solceller
Läs mer

2017-03-01
Checklista för småhusägare som energirenoverar
Läs mer

© 2011 All right reserved